Bostadssituationen  >>  Dagens förhållanden

Direktiv & hållbarhet

 

Situationen på bostadsmarknaden är allvarlig,

och vilka förutsättningar finns för att bryta den negativa trend som pågår, inte minst med tanke på den intensiva kostnadsspiralen?

 

Hur problem ska kunna lösas genom införandet av nya formella krav med diffusa nyttovärden och som medför mer byråkrati kan bli lite motsägelsefullt.

De nya kraven innebär att produktionen blir dyrare, vilket bör vara det bostadsbranschen minst behöver.

 

 

 

Branschen anpassar sig, nya formella krav kräver nya branschfunktioner och dessa ska också finansieras, se länk: Prisstegringen.

Ett exempel är den införda KA-funktionen, som de facto gör produktionen dyrare och

  • där det blivit mer diffust, vem som har själva kontrollfunktionen?

Detta stärker ju inte direkt bostadsbranschens hållbarhet.

 

Paralleller kan nog göras med det som Mats Alvesson skriver om i sin bok ”Extra allt” där det påtalas

  • att för politiker är lagar ganska enkla och billiga att instifta och för centralbyråkrater är regler ett naturligt forum att verka i.

Det blir fler lagar och på det blir det mer kontroll för att kontrollera att lagar åtföljs och

  • kostnaderna för regelföljande kan bli stora utan att de direkt märks i statsbudgeten.

På organisationsnivå kan policyer och regler lätt tillgripas utan någon uppenbar kostnad.

 

Indirekt kan det däremot bli kostsamt

då lagar och regler är en viktig faktor bakom administrationens ständiga expansion.

Effektivitetsförlusterna i en starkt regelstyrd verksamhet är ofta betydande och byråkrati är ofta dyr.

Dyrt kan det också bli för de som inte gynnas av lagstiftningen, i detta sammanhang framför allt för de som drabbas av ett dyrt boende.

Mats Alvesson, professor Lunds universitet.