Vi erbjuder  >  Egenkontroll och analys bostadsmiljön   >  Centrala direktiv

Centrala direktiv

Det är verksamhetsutövaren som ska visa upp att arbete sker för att minska miljöpåverkan från den verksamhet som bedrivs och att det finns tillräcklig kunskap

i organisationen för att uppfylla miljöbalkens krav. Det är en följd av de centrala myndigheternas tolkning av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken

(till exempel omvända bevisbördan, kunskapskravet och kravet på bästa möjliga teknik) och kravet på egenkontroll i 26 kap. 19 § miljöbalken.

 

Egenkontroll, ett krav

men också ett effektivt hjälpmedel för att uppfylla miljöbalkens krav och beslut från myndigheter.  Med ”god egen kontroll”, menas att verksamheten får kunskap

om dess miljöpåverkan, då det är verksamhetsutövare som känner till sin verksamhet bäst. När egenkontrollen fungerar bra är det därför det bästa sättet att nå lag-

efterlevnad och minska riskerna för miljön.

 

Centrala myndigheters tolkning av egenkontroll

Kravet på egenkontroll innebär att verksamhetsutövare regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan på miljön. Detta kan till exempel göras

genom att planera och organisera miljöarbetet och genom beräkningar, undersökningar, andra utredningar eller mätningar. Genom att införa rutiner för till

exempel hur utrustning ska hanteras, kan risken minskas för onödiga utsläpp eller sänka energiförbrukningen.

Genom att sedan följa upp mätresultat och andra resultat från undersökningar kan förbättringsområden identifieras. Egenkontroll är således ett förebyggande

arbete där verksamheten ska planera och ha kontroll över verksamheten för att minska påverkan på hälsa och miljö. Egenkontrollen innehåller fyra delmoment:

1) att planera, 2) genomföra, 3) följa upp och 4) förbättra egenkontrollen kontinuerligt.

 

Centrala myndigheternas uppgift

är att ta fram vägledning, bl.a. i form av faktablad och handböcker. Främst riktas vägledningen till de operativa tillsynsmyndigheterna som ska granska respektive

verksamhets egenkontroll. Den centrala myndigheters roll är även att vara verksamheter behjälpliga med att genomföra egenkontrollen.

 

Ytterligare krav på tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter

Är en verksamhet tillstånds- eller anmälningspliktig omfattas den också av ”Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll (FVE)” och  ”NFS

(2000:15k) om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter”. Dokumentationen i samband med egenkontroll  beskrivs i 4–7 §§ FVE. Där

ställs bland annat krav på att företaget ska göra en riskvärdering av verksamheten och upprätta en ansvarsfördelning för de delar av verksamheten som påverkar

miljön. Företag som hanterar kemikalier ska även göra en kemikalieförteckning. Slutligen ställer FVE krav på att företaget ska ha rutiner för kontroll och underhåll

av de delar av verksamheten som kan påverka miljön.

 

Den operativa tillsynsmyndighetens roll

Om verksamheten är osäker på hur till exempel hänsynsreglerna ska tolkas, är det bra att ta kontakt med den operativa tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndighetens

uppgift är att kontrollera samt att även bedriva tillsynen på ett sådant sätt så att verksamheten erhåller stöd i att genomföra sin egenkontroll. Det ingår att bedöma

så att egenkontroll fungerar bra och verksamhetsutövaren kan komma att få motivera vad som är gjort och hur det är tänkt. Det är meningen att kraven ska vara

rimliga och ekonomiskt motiverade för att uppnå en så optimal hållbar verksamhet som möjligt. Mer om hur tillsynsmyndigheten kan lägga upp tillsynen finns i

handboken om operativ tillsyn och i faktabladet om Egenkontroll för C-verksamhet En metod för att bedriva miljöarbete.


Länk: Naturvårdsverket egenkontroll 

 

Fastighetsägarens egenkontroll

Verksamheten ska fortlöpande och systematiskt kontrolleras. Miljön inomhus påverkas av installationer och material, samt hur byggnaden är utformad. Den

påverkas också av hur byggnaden används, underhålls och sköts. Verksamheten ska därför fortlöpande och systematiskt undersökas och riskbedömas och det är bra

om detta dokumenteras. Det kan handla om att rutinmässigt kontrollera och bedöma om byggnaden är anpassad efter verksamheten eller att kontrollera att

ventilationen hålls i så gott skick att luftkvalitén är bra. Åtgärder som utförs enligt egenkontrollen ska kontrolleras av fastighetsägaren och det är bra att även

uppföljande åtgärder dokumenteras. En fastighetsägare ska också regelbundet kontrollera installationer och konstruktioner i fastigheten för att undvika negativ

påverkan på människors hälsa.

Rutiner i egenkontrollen innebär enligt myndigheten att fastighetsägaren ska underhålla och sköta fastigheten så att de boende inte får besvär eller blir sjuka av

brister i byggnaden. För att inte olägenhet för människors hälsa ska uppstå, ska en bostad särskilt ge skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon,

luftföroreningar och andra liknande störningar. Detta ska säkerställas och kontrolleras av fastighetsägaren. Det ska finnas rutiner för kontroller och åtgärder

som är kända och följs av dem som arbetar i verksamheten. I egenkontrollen bör det finnas rutiner för hur fastighetsägaren:

¤ fördelar ansvar

¤ gör regelbundna kontroller

¤ upptäcker problem eller avvikelser

¤ hanterar klagomål, felanmälan

¤ meddelar berörda vid klagomål om hanteringen av problemet

¤ ser till att nödvändiga åtgärder vidtas inom rimlig tid

¤ kontrollerar att åtgärderna har fungerat.


Länk: Folkhälsomyndigheten fastighetsägares egenkontroll