Bostadssituationen

Historik

 

Vid 1900-talets början var levnads- och bostadsförhållanden hos de flesta människor i Sverige fortfarande mycket svåra.

År 1904 beslutade riksdagen om subventionerade egnahemslån för de som hade sina inkomster från kroppsarbeten på landsbygden.

 

Källa: Bilder ur Nordiska museets arkiv 

 

 

Kommunerna stöttade småhusbyggandet genom att tillhandahålla billig tomtmark.

En viktig orsak till åtgärderna var att försöka stoppa de snabbt växande städerna och den omfattande utvandringen.

I diagrammet nedan framgår hur befolkningsandelen ökade i tätorterna från år 1900 till år 1940.

 

Källa: Carl Ekbrant, Bostadsbyggandet 1900-1945.

 

 

Kraven på sociala reformer växte fram under 1900-talets första decennium.

År 1910 beslutade riksdagen om reformer som innebar ett genombrott för socialpolitiken.

Staten skulle ta ett större ansvar för den enskildes välfärd och bl.a. ska detta ske genom att införa ett försäkringssystem på det sociala området.

År 1912 tillsatte regeringen den så kallade Bostadskommissionen som skulle utreda frågor såsom

  • bostadsinspektion
  • bostadsrådgivning
  • billigare husbyggnadsmetoder
  • enklare byggnadsbestämmelser
  • nya former för markupplåtelse
  • bostadskrediter
  • stöd till byggnadsföreningar och bostadsundersökningar.

 

 

 

När första världskriget bröt ut var bostadsstandarden fortfarande generellt låg och krigsutbrottet ledde till nya problem.

Städerna expanderade ytterligare, bostadsproduktionen sjönk drastiskt och orsak till detta var att materialkostnaderna steg och det var svårt att erhålla krediter.

Generellt var bostadsstandarden mycket låg, med trångboddhet och många lägenheter som saknade nödvändig hygienutrustning.

 

 

Efter första världskriget har den svenska bostadsstandarden höjts kraftigt.

Detta har skett med målinriktade insatser och hanteringen kan anses som ett bra exempel på god balans i politisk styrning, myndighetskontroll och företagsintresse.

Något att värna om.