Bibliotek >> Bostadssektorn >> Boendeformer och historik
Boendeformer och historik
BOENDEFORMER
I flerbostadshus finns olika bostadsupplåtelser, hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt.
Hyresrättdär äganderätten; lägenheter, byggnader och den fastighet som byggnaden står på tillhör en hyresvärd och som har det övergripande ansvaret för boendet.
Som hyresgäst är inflytandet begränsat och hyresgästen riskerar inget ekonomiskt mer än att betala för en överenskommen hyra. Enligt lag är det ingen ingångs-
kostnad för att få tillgång till en hyresrätt. När en hyresrätt avyttras innebär detta inga kostnader mer än att följa avtalet, att betala hyran under en uppsägningstid.
Det löpande bygg- och fastighetsunderhållet, både ut- och invändigt, svarar hyresvärden för så att lägenheter är i ”rimligt skick” och i detta inkluderas att tillhör-
ande utrustning fungerar som det ska. Hyresgästen har själv rätt att genomföra mindre insatser såsom att måla om och tapetsera, så länge det sker hantverksmässigt
och inte sker med alltför extrema färger. Hyrans nivå bestäms i en förhandling, vanligtvis mellan hyresgästföreningen och hyresvärden och sätts utifrån lägen-
hetens standard, läge med mera och det finns små möjligheter att som enskild individ påverka den egen hyran.
Kooperativ hyresrätt innebär att en förening äger eller hyr en fastighet. Föreningens medlemmar hyr sina lägenheter av föreningen. När de flyttar in betalas en
deposition till föreningen, en summa pengar som återfås när medlemmen flyttar ifrån lägenheten. Det går således inte för medlemmen att sälja denna lägenhet
utan återlämnas till föreningen vid flyttar.
Bostadsrätt innebär att de boende gemensamt äger en bostadsrättsföreningen som i sin tur äger den fastighet med byggnad som de bor i. Det ger möjlighet till
inflytande men är också ett stort ansvar, då de boende tillsammans har hand om fastighetens ekonomi, underhåll, avtal, leverantörer osv. Kostnaden för att
erhålla tillgång till en brf-lägenhet styrs av marknaden och de senaste decennierna har en markant prisstegring skett, se under länk: Prisstegringen. För att
avyttra en bostadsrätt så måste medlemmen sälja sin bostad och har lägenheten ett bra läge, bra standard, rimlig månadsavgift är detta normalt inga problem.
Vid en lågkonjunktur eller dylikt kan det vara svårare att sälja en brf-lägenhet och det kan fordras betalning för att avyttra, eller i värsta fall att man blir sittande
med lägenheten tills någon dyker upp och är villig att ta över ansvaret gentemot bostadsrättsföreningen. I en bostadsrätt ansvarar medlemmen själv för allt
underhåll efterlevs inne i lägenheten och att renoveringar kan ske efter medlemmens egna önskemål, men åtgärder sker på eget ansvar. Underhåll och reparationer
av gemensamma ytor, såsom fasad, trapphus, tvättstuga etc är medlemmarna tillsammans ansvariga för och innebär att medlemmarna i bostadsrättsföreningen
gemensamt bestämmer avgiftens storlek för att täcka föreningens utgifter. Bostadsrättsföreningarnas avgifter har de senaste åren tagits upp till debatt.
Ägarlägenheter är en ny bostadsform som introducerats i Sverige som innebär direkt ägande av en del av en byggnad. Detta har gjorts möjligt genom en ny
lagstiftning som gäller från 1 maj 2009. Lägenheten definieras här som en fastighet i sig och innehavaren äger således dels sin lägenhet, dels en andel i den fastighet
som innefattar tomten och de gemensamma utrymmena. Kopplat till ägarlägenheter finns en samfällighet eller en förening som ansvarar för de gemensamma
utrymmena och andra gemensamma intressen. Dock är samfällighetens eller en föreningens befogenheterna att vidta åtgärder mot lägenhetsägare /-innehavare
som missköter sig mer begränsat än i de ovanstående två bostadsformerna mer begränsat, varierar enligt jurisdiktion och stadgar.
Läs mer om boendeformer på Boverkets hemsida, länk: Så här bor vi i Sverige
De olika boendetyperna kan vara till för alla eller enbart riktas till en viss målgrupp. För att ha möjlighet att få tillgång till en viss bostad kan detta bero på
olika faktorer, såsom ålder, livssituation etc. Nedan finns en uppställning, med länk till utförligare presentation av de olika boendetyperna:
Ägarbostad – En bostad som ägs direkt, istället för att ha en andel i en förening som egentligen äger bostaden.
Kollektiv – En delad bostad där du tillsammans med dina grannar tar ansvar för huset eller byggnaden.
Studentbostad – Bostäder som är utformade enbart för studenter.
Fritidshus – Ett hus, en stuga eller ett torp på landsbygden som ofta är utformade efter att bara bo i under vissa perioder.
Radhus – Bostadshus som är sammanlänkade i ytterväggarna och har en större boyta än 50 kvadratmeter.
Äldreboende – Ofta en egen lägenhet eller rum med tillgång till gemensamma utrymmen som matsal, vardagsrum, trädgård och uteplats.
Bostadsrätt – En bostad som du har rätt att nyttja mot en andel som du köper i bostadsrättsföreningen.
Hyresrätt – En bostad du själv inte äger, utan hyr av hyresvärden som äger bostaden.
Villa – Ett friliggande bostadshus med en eller två bostäder och tillhörande tomt.
Källa: boupplysning.se
HISTORIK
Vid 1900-talets början var levnads- och bostadsförhållanden hos de flesta människor i Sverige fortfarande mycket svåra.
År 1904 beslutade riksdagen om subventionerade egnahemslån för de som hade sina inkomster från kroppsarbeten på landsbygden.
Källa: Bilder ur Nordiska museets arkiv
Kommunerna stöttade småhusbyggandet genom att tillhandahålla billig tomtmark.
En viktig orsak till åtgärderna var att försöka stoppa de snabbt växande städerna och den omfattande utvandringen.
I diagrammet nedan framgår hur befolkningsandelen ökade i tätorterna från år 1900 till år 1940.
Källa: Carl Ekbrant, Bostadsbyggandet 1900-1945.
Kraven på sociala reformer växte fram under 1900-talets första decennium.
År 1910 beslutade riksdagen om reformer som innebar ett genombrott för socialpolitiken.
Staten skulle ta ett större ansvar för den enskildes välfärd och bl.a. ska detta ske genom att införa ett försäkringssystem på det sociala området.
År 1912 tillsatte regeringen den så kallade Bostadskommissionen som skulle utreda frågor såsom
¤ bostadsinspektion
¤ bostadsrådgivning
¤ billigare husbyggnadsmetoder
¤ enklare byggnadsbestämmelser
¤ nya former för markupplåtelse
¤ bostadskrediter
¤ stöd till byggnadsföreningar och bostadsundersökningar.
När första världskriget bröt ut var bostadsstandarden fortfarande generellt låg och krigsutbrottet ledde till nya problem.
Städerna expanderade ytterligare, bostadsproduktionen sjönk drastiskt och orsak till detta var att materialkostnaderna steg och det var svårt att erhålla krediter.
Generellt var bostadsstandarden mycket låg, med trångboddhet och många lägenheter som saknade nödvändig hygienutrustning.
Efter första världskriget har den svenska bostadsstandarden höjts kraftigt.
Detta har skett med målinriktade insatser och hanteringen kan anses som ett bra exempel på god balans i politisk styrning, myndighetskontroll och företagsintresse.
Något att värna om.
